Alnus glutinosa fk Fyris E - klibbal fk Fyris

Växtbeskrivning av Tomas Lagerström, SLU/Ultuna.
Publicerad i Gröna Fakta 7/2002, Växter för framtiden IV.
Kan rekvireras från Movium tel. 040-41 50 00.

Välvuxet mörkgrönt träd med starkt dominerande huvudstam

Härkomst
Klibbal växer över hela södra Sverige upp till södra Norrland. Längre norrut växer arten endast i ett smalt band längs kusten upp till Umeå. Klibbal förekommer i hela Europa, ända till Sibirien och Kaukasus i öster och Nordafrika i söder.

Beskrivning
Klibbalen är en högvuxen trädart, särskilt om den växer i dungar eller bestånd på fuktig mark. Få lövträdsarter har ett växtsätt så starkt präglat av en dominerande huvudstam och ett stort antal svaga sidogrenar. Den art som närmast har motsvarande växtsätt finns bland barrträden, nämligen gran, Picea abies.

Knopparna är strödda och sitter på korta miniskott. Ändknoppen är avlång och ganska stor, mörkt violett och tvärsnittet är trekantigt. Även årsskottet är trekantigt medan äldre skott är runda. Skotten är kala och under utsprickning kladdiga.

Blomningen startar tidigt på våren. De violetta hanhängena öppnar sig och blir mer än tre gånger så långa och lyser av svavelgult, rött och violett. Strax intill hanblommorna sitter de små äggformade, kotteliknande, rödvioletta honblom-morna i en grenig och skaftad blomställning. Blomställningen växer efter pollinering ut i en grenig luftig samling med i huvudsak svarta kottar. Dessa sitter kvar mer än en säsong. De lättspridda ljusgroende fröna kommer fram ur kottarna under hela vinterhalvåret, vanligen med start i november.

Bladen är kala, mörkt gröna utan egentlig höstfärg och faller gröna till marken vid relativt sen tidpunkt. De är runda till omvänt äggrunda, 4-10 centimeter långa med avsmalnande bas. Bladen är oregelbundet tandade utom vid basen.

Trädet växer mycket regelbundet i ungdomen och växtsättet påminner som tidigare nämnts om granens. Barken är relativt slät till ca 10 års ålder, varefter den får en mycket karakteristisk barktextur, bestående av en tunt uppsprucken bark och regelbundna, korthugget avflagnande korkbitar. Denna karaktär är, utöver frukt-ställningen, de viktigaste särskiljande dragen vid jämförelse med gråal.

Ståndort/Användning
Klibbal är ett ljuskrävande pionjärträd. I naturen hittar man arten främst på fuktiga till våta lokaler. Under sådana förhållanden växer den såväl på sandiga, grusiga jordar som på styv lera. Speciellt välvuxen blir den på näringsrika lokaler med god vattentillgång. Klibbal växer bra i ordinär matjord om platsen inte är alltför torr. Trädet har kvävefixerande bakterieknölar på rötterna, vilket underlättar kvävetillförsel på näringsfattiga jordar. Om klibbal växer i täta bestånd utvecklas efterhand en mullrik jord som ger förutsättningar för en rik flora av örtartade växter.

Klibbalen uppträder i landskapet i många karaktärsfulla skepnader och växtsätt. De mest karakteristiska habitus finner man i det täta albeståndet med sina höga, slanka, kvistfria, regelbundet skrovliga stammar, krönt med en förvånansvärt liten kronskärm, samt välformade stubbskottknippen längs diken och vattendrag, ibland sammanbundna i långa ridåer. Men solitärt i landskapet förekommer även stora bredkroniga vresiga bjässar, lätt samman-blandade med ekar.

Arten är snabbväxande och mycket lämpligt som amträd i naturlika planteringar. Den är lättare att avveckla ur ett bestånd när amträdsfunktionen är avklarad, eftersom den inte är rotskottsskjutande som gråalen. Trädet är anspråkslöst och mycket lättskött.
Klibbal är med sitt jämna och högbyggda växtsätt och snabba tillväxt ett bra träd för parkeringsplatser, i vägmiljö, till exempel vid gång- och cykelvägar, och i parker, särskilt i fuktigare lägen, där få bra alternativ finns. Al, björk och hassel bidrar starkt till vårens pollenallergi, vilket särskilt bör beaktas vid växtval på gårdsmiljöer och lekplatser.

Sortegenskaper
E-frökällan utgörs av klibbalspopulationen utmed Fyrisån mellan Ultuna och Pustnäs.
E-typen förökas med frö, som sås på bäddar på friland. De odlas fram till ett- eller tvååriga plantor innan de säljs vidare för att endera planteras ut i skogsplanteringar, naturlika planteringar och andra extensiva planteringar eller odlas vidare till träd i någon av landets trädplantskolor. E-typen utvecklas till vackra, välformade träd med rak, genomgående stam.

E-typen har producerats i 17 år. Alla erfarenheter av frökällan har varit positiva. Odlings-erfarenheter av frökällor av al i skogsbruket visar att arten tycks känsligare för nordförflyttning än vårtbjörk. Av den anledningen ges rekommen-dation om E-typens klimatanpassning till zon 2-4, det vill säga en klimatzon norr respektive söder om ursprungszonen för frökällan. Därmed inte sagt att den inte skulle fungera bra även i sydligaste Sverige och kärvare klimat än zon 4. Det får fortsatta studier visa.

Litteratur
Aldén, B. m.fl. 1998. Kulturväxtlexikon. LT.
Bean, W. J. 1976. Trees & Shrubs Hardy in the British Isles, vol I, 8th edition. John Murray.
Krüssman, G. 1976. Handbuch der Laubgehölze, Band I, 2 Auflage. Paul Parey.
Mossberg, B. 1992. Den Nordiska Floran. W & W.



Startsida Aktuellt ! Söksida Kontakta oss Kort om E-plantor Frågor och Svar E-plantsystemet Nya E-plantor Sortimentlista E-märkta fruktträd E-märkta bärväxter Länkar Broschyrer om E-plantor Några kategorier av E-plantor Allergi-information GRÖNA SEKTORN	Alnus glutinosa fk Fyris E Alnus glutinosa fk Fyris E - klibbal fk Fyris Växtbeskrivning av Tomas Lagerström, SLU/Ultuna. Publicerad i Gröna Fakta 7/2002, Växter för framtiden IV. Kan rekvireras från Movium tel. 040-41 50 00. Välvuxet mörkgrönt träd med starkt dominerande huvudstam Härkomst Klibbal växer över hela södra Sverige upp till södra Norrland. Längre norrut växer arten endast i ett smalt band längs kusten upp till Umeå. Klibbal förekommer i hela Europa, ända till Sibirien och Kaukasus i öster och Nordafrika i söder. Beskrivning Klibbalen är en högvuxen trädart, särskilt om den växer i dungar eller bestånd på fuktig mark. Få lövträdsarter har ett växtsätt så starkt präglat av en dominerande huvudstam och ett stort antal svaga sidogrenar. Den art som närmast har motsvarande växtsätt finns bland barrträden, nämligen gran, Picea abies. Knopparna är strödda och sitter på korta miniskott. Ändknoppen är avlång och ganska stor, mörkt violett och tvärsnittet är trekantigt. Även årsskottet är trekantigt medan äldre skott är runda. Skotten är kala och under utsprickning kladdiga. Blomningen startar tidigt på våren. De violetta hanhängena öppnar sig och blir mer än tre gånger så långa och lyser av svavelgult, rött och violett. Strax intill hanblommorna sitter de små äggformade, kotteliknande, rödvioletta honblom-morna i en grenig och skaftad blomställning. Blomställningen växer efter pollinering ut i en grenig luftig samling med i huvudsak svarta kottar. Dessa sitter kvar mer än en säsong. De lättspridda ljusgroende fröna kommer fram ur kottarna under hela vinterhalvåret, vanligen med start i november. Bladen är kala, mörkt gröna utan egentlig höstfärg och faller gröna till marken vid relativt sen tidpunkt. De är runda till omvänt äggrunda, 4-10 centimeter långa med avsmalnande bas. Bladen är oregelbundet tandade utom vid basen. Trädet växer mycket regelbundet i ungdomen och växtsättet påminner som tidigare nämnts om granens. Barken är relativt slät till ca 10 års ålder, varefter den får en mycket karakteristisk barktextur, bestående av en tunt uppsprucken bark och regelbundna, korthugget avflagnande korkbitar. Denna karaktär är, utöver frukt-ställningen, de viktigaste särskiljande dragen vid jämförelse med gråal. Ståndort/Användning Klibbal är ett ljuskrävande pionjärträd. I naturen hittar man arten främst på fuktiga till våta lokaler. Under sådana förhållanden växer den såväl på sandiga, grusiga jordar som på styv lera. Speciellt välvuxen blir den på näringsrika lokaler med god vattentillgång. Klibbal växer bra i ordinär matjord om platsen inte är alltför torr. Trädet har kvävefixerande bakterieknölar på rötterna, vilket underlättar kvävetillförsel på näringsfattiga jordar. Om klibbal växer i täta bestånd utvecklas efterhand en mullrik jord som ger förutsättningar för en rik flora av örtartade växter. Klibbalen uppträder i landskapet i många karaktärsfulla skepnader och växtsätt. De mest karakteristiska habitus finner man i det täta albeståndet med sina höga, slanka, kvistfria, regelbundet skrovliga stammar, krönt med en förvånansvärt liten kronskärm, samt välformade stubbskottknippen längs diken och vattendrag, ibland sammanbundna i långa ridåer. Men solitärt i landskapet förekommer även stora bredkroniga vresiga bjässar, lätt samman-blandade med ekar. Arten är snabbväxande och mycket lämpligt som amträd i naturlika planteringar. Den är lättare att avveckla ur ett bestånd när amträdsfunktionen är avklarad, eftersom den inte är rotskottsskjutande som gråalen. Trädet är anspråkslöst och mycket lättskött. Klibbal är med sitt jämna och högbyggda växtsätt och snabba tillväxt ett bra träd för parkeringsplatser, i vägmiljö, till exempel vid gång- och cykelvägar, och i parker, särskilt i fuktigare lägen, där få bra alternativ finns. Al, björk och hassel bidrar starkt till vårens pollenallergi, vilket särskilt bör beaktas vid växtval på gårdsmiljöer och lekplatser. Sortegenskaper E-frökällan utgörs av klibbalspopulationen utmed Fyrisån mellan Ultuna och Pustnäs. E-typen förökas med frö, som sås på bäddar på friland. De odlas fram till ett- eller tvååriga plantor innan de säljs vidare för att endera planteras ut i skogsplanteringar, naturlika planteringar och andra extensiva planteringar eller odlas vidare till träd i någon av landets trädplantskolor. E-typen utvecklas till vackra, välformade träd med rak, genomgående stam. E-typen har producerats i 17 år. Alla erfarenheter av frökällan har varit positiva. Odlings-erfarenheter av frökällor av al i skogsbruket visar att arten tycks känsligare för nordförflyttning än vårtbjörk. Av den anledningen ges rekommen-dation om E-typens klimatanpassning till zon 2-4, det vill säga en klimatzon norr respektive söder om ursprungszonen för frökällan. Därmed inte sagt att den inte skulle fungera bra även i sydligaste Sverige och kärvare klimat än zon 4. Det får fortsatta studier visa. Litteratur Aldén, B. m.fl. 1998. Kulturväxtlexikon. LT. Bean, W. J. 1976. Trees & Shrubs Hardy in the British Isles, vol I, 8th edition. John Murray. Krüssman, G. 1976. Handbuch der Laubgehölze, Band I, 2 Auflage. Paul Parey. Mossberg, B. 1992. Den Nordiska Floran. W & W.