Alnus maximoviczii E - japansk buskal

Växtbeskrivning av Rune Bengtsson, SLU/Alnarp
Publicerad i serien Stad&Land, nr 108/1992. Nya träd och buskar. Movium/SLU.
Kan rekvireras från Movium tel. 040-41 50 00.

Buskformig al med kraftiga grenar och stora blad

Ursprung/härkomst
Alnus maximoviczii växer vild i bergsområden i Japan och på Sachalin. Alnarpstypen är en selektion i material uppdraget ur frö insamlat i Göteborgs botaniska trädgårds arboretum. Beståndet i Göteborg är uppdraget ur frö insamlade av den kände forskningsresanden och växtgeografen Eric Hultén i perfekturen Iburi på södra delen av Japans nordö Hokkaido.

Beskrivning
Alnus maximoviczii är en stor buske eller litet träd som kan bli upptill 10 meter i naturen. Arten är naturligt flerstammig med flera, grova uppstigande huvudgrenar. Knopparna är glänsande och mörkt bruna. De doftar som dem hos pors. Bladen är stora, 7-10 cm långa, fransflikade. Höstfärg ful eller gulbrun. Hanhängena är grova, 5 cm långa. Beståndet i Göteborgs botaniska trädgård planterades 1965 och var 1983 7,3 m högt (Aldén 1983). På Alnarp har plantor varit oskadade sedan 1984. Härdigheten bör räcka till odling i åtminstone zon 1-3.

Ståndort
I hemlandet är den japanska buskalen en bergsväxt på samma sätt som dess nära släkting björkalen (Alnus viridis) är det i Europa i bl.a. Alperna. Den tycks i odling vara anspråkslös. Hos oss har den störst intresse som amträd. Buskalens begränsade höjdtillväxt minskar risken att de lövträd skadas som den skall skydda, om man glömmer att gallra i tid. På Alnarp har arten testats i denna funktion tillsammans

med ek och avenbok. I båda fallen har dessa växt snabbt tillsammans med alen upp till ca 3 meter. Därefter har ek och avenbok tagit överhanden, kanske genom att ljuskonkurrensen förstärkts. Den japanska buskalen tycks kunna behålla de nedre bladen intakta under längre tid än vad grå- och klibbal kan. Härigenom bibehålls dess konkurrensförmåga gente-mot ogräs.
Andra användningsområden för denna al-art kan vara som tålig solitär i parker och som friväxande vindskyddsväxt i frukt- och grönsaksodlingar.

Sortiment
Den europeiska björkalen (Alnus viridis) har använts en hel del i Danmark i rollen som amträd. I jämförelse med denna är den japanska buskalen betydligt robustare och har ett mer skuggande bladverk.
Den kan i sortimentet jämföras med sitka-alen (Alnus sinuata).

Förökning
Alnus maximoviczii förökas med frö som skördas på plantage i Alnarp. Den kan under första året bli 20-30 cm hög eller mer. Den har hittills odlats på fält och i pluggbrätt.

Litteratur
Bean, W.J., 1970. Trees and shrubs hardy in the British Isles. 8:e omarbetade bilagan, vol 1. London.
Krussman,G., 1960. Handbuch der Laubgehölze. Bd 1. Parey. Hamburg och berlin.



Startsida Aktuellt ! Söksida Kontakta oss Kort om E-plantor Frågor och Svar E-plantsystemet Nya E-plantor Sortimentlista E-märkta fruktträd E-märkta bärväxter Länkar Broschyrer om E-plantor Några kategorier av E-plantor Allergi-information GRÖNA SEKTORN	Alnus maximoviczii E Alnus maximoviczii E - japansk buskal Växtbeskrivning av Rune Bengtsson, SLU/Alnarp Publicerad i serien Stad&Land, nr 108/1992. Nya träd och buskar. Movium/SLU. Kan rekvireras från Movium tel. 040-41 50 00. Buskformig al med kraftiga grenar och stora blad Ursprung/härkomst Alnus maximoviczii växer vild i bergsområden i Japan och på Sachalin. Alnarpstypen är en selektion i material uppdraget ur frö insamlat i Göteborgs botaniska trädgårds arboretum. Beståndet i Göteborg är uppdraget ur frö insamlade av den kände forskningsresanden och växtgeografen Eric Hultén i perfekturen Iburi på södra delen av Japans nordö Hokkaido. Beskrivning Alnus maximoviczii är en stor buske eller litet träd som kan bli upptill 10 meter i naturen. Arten är naturligt flerstammig med flera, grova uppstigande huvudgrenar. Knopparna är glänsande och mörkt bruna. De doftar som dem hos pors. Bladen är stora, 7-10 cm långa, fransflikade. Höstfärg ful eller gulbrun. Hanhängena är grova, 5 cm långa. Beståndet i Göteborgs botaniska trädgård planterades 1965 och var 1983 7,3 m högt (Aldén 1983). På Alnarp har plantor varit oskadade sedan 1984. Härdigheten bör räcka till odling i åtminstone zon 1-3. Ståndort I hemlandet är den japanska buskalen en bergsväxt på samma sätt som dess nära släkting björkalen (Alnus viridis) är det i Europa i bl.a. Alperna. Den tycks i odling vara anspråkslös. Hos oss har den störst intresse som amträd. Buskalens begränsade höjdtillväxt minskar risken att de lövträd skadas som den skall skydda, om man glömmer att gallra i tid. På Alnarp har arten testats i denna funktion tillsammans med ek och avenbok. I båda fallen har dessa växt snabbt tillsammans med alen upp till ca 3 meter. Därefter har ek och avenbok tagit överhanden, kanske genom att ljuskonkurrensen förstärkts. Den japanska buskalen tycks kunna behålla de nedre bladen intakta under längre tid än vad grå- och klibbal kan. Härigenom bibehålls dess konkurrensförmåga gente-mot ogräs. Andra användningsområden för denna al-art kan vara som tålig solitär i parker och som friväxande vindskyddsväxt i frukt- och grönsaksodlingar. Sortiment Den europeiska björkalen (Alnus viridis) har använts en hel del i Danmark i rollen som amträd. I jämförelse med denna är den japanska buskalen betydligt robustare och har ett mer skuggande bladverk. Den kan i sortimentet jämföras med sitka-alen (Alnus sinuata). Förökning Alnus maximoviczii förökas med frö som skördas på plantage i Alnarp. Den kan under första året bli 20-30 cm hög eller mer. Den har hittills odlats på fält och i pluggbrätt. Litteratur Bean, W.J., 1970. Trees and shrubs hardy in the British Isles. 8:e omarbetade bilagan, vol 1. London. Krussman,G., 1960. Handbuch der Laubgehölze. Bd 1. Parey. Hamburg och berlin.