Amelanchier laevis fk Bäcklösa E
- kopparhäggmispel fk Bäcklösa
Växtbeskrivning av Tomas Lagerström, SLU/Ultuna
Publicerad i Gröna Fakta 4/1998, Växter för framtiden III. Movium/SLU.
Kan rekvireras från Movium tel. 040-41 50 00
Kontrastrik vårblommande större solitärbuske
HärkomstArten härstammar från östra Nordamerika, där den växer över ett större område.
Beskrivning
Av många dendrologer anses koppar-häggmispeln vara den vackraste av alla häggmisplar. Den liknar i många av-seenden prakthäggmispeln A. lamarckii.
Den är liksom prakthäggmispeln upprätt-växande men blir inte lika bred. Höjden blir 4-6 m. Den har i ungdomen ett stramare växtsätt än prakthäggmispeln, vilket gör den mer lättodlad inte minst i krukodling, vilket uppskattas av plant-skolorna.
Stammarna är gråa och längsstrimmiga. Kopparhäggmispeln har liksom sina släktfränder strödda knoppar. Vinter-knopparna är långa spetsiga rosa-gröna och skiljer sig inte nämnvärt från prakthäggmispeln. Kopparhäggmispeln har helt kala blad i samband med blad-utsprickning varvid den mörka koppar-färgen kan framträda fullt ut och utgör en sällsynt fin kontrast till de stora, rent vita blommorna.
Prakthäggmispeln däremot har håriga blad vilket verkar dämpande på bladfärgningen samt inte lika rent vita blommor, men har detta till trots en mycket vacker våraspekt. Redan vid avblomningen har bladen antagit en grön ton som sedemera övergår i en mer blågrön ton. Bladen är 4 till 6 cm långa, kort tillspetsade och i jämförelse med prakthäggmispeln mer jämnt avsmal-nande mot spetsen. Höstfärgen är vackert orange i motsats till prakthäggmispelns kraftfullt röda.
Ståndort/Användning
Liksom prakthäggmispeln verkar den ställa större krav på klimat och markförhållanden än häggmispeln A. spicata. I motsats till denna, som kan odlas upp till zon 8, klarar dessa två endast zon 4 (5).
Kopparhäggmispeln växer bra i sol och halvskugga på de flesta jordar och vid normal fuktighet. Alltför lätt och torr jord liksom dåligt dränerad styv lera skall undvikas. Kopparhäggsmispeln rekom-menderas för användning främst som effektfull buske eller buskträd i buskage eller som solitär i framträdande lägen. Till häck rekommenderas i första hand prakthäggmispel, främst på grund av begränsad tillgång på plantor.
På marknaden finns ettåriga täckrots-plantor, tvååriga barrotsplantor, busk-plantor som är kruk- eller fältodlade samt solitärbuskplantor odlade i storkruka eller på fält, de senare levereras med klump.
Sortegenskaper
E-materialet kommer från planteringar på Ultuna med ursprung i material som insamlades i Nordamerika i slutet av 1930-talet av genetikern Göte Thuresson, Uppsala.
Innan det första materialet från Svenska frökällor kom ut på marknaden i slutet av 1980-talet, förekom i Sverige, utanför botaniska samlingar, troligen endast kopparhäggmispel i form av material ympat på rönn. Detta har aldrig varit någon succé. Förklaringen till detta får säkerligen tillskrivas den höga plantkostnaden och den dåliga utvecklingen och skötsel-problem orsakade av den starkväxande grundstammen.
E-materialet ger en homogen avkomma vid fröförökning. Liksom andra häggmisplar förökas denna art med frö som kallstratifieras på hösten och sås ut tidigt på våren.
Litteratur
Aldén, B. mfl. 1998. Kulturväxtlexikon. LT.
Bean, W.J. 1980. Trees & Shrubs hardy in the British Isles, vol 1 eigth edition 1976-80.
Krüssman, G. 1976. Handbuch der Laubgehölze, Band 1,2 Auflage. Paul Parey