Amelanchier lamarckii fk Ultuna E
- prakthäggmispel fk Ultuna

Växtbeskrivning av Tomas Lagerström, SLU/Ultuna
Publicerad i Gröna Fakta B11/1992, Växter för framtiden I. Movium/SLU.
Kan rekvireras från Movium tel. 040-41 50 00.

Storvuxen, robust buske med vacker bladsprickning, riklig blomning och intensiva höstfärger

Härkomst
Prakthäggmispeln härstammar, liksom de flesta andra häggmisplarna, från Nord-amerika. Denna art anses troligen härstamma från de nordöstra delarna. Förekommer i naturen huvudsakligen som förvildad i södra England, Holland och nordvärsta Tyskland.

Beskrivning
Prakthäggmispeln är en stor robust, men samtidigt mycket elegant buskage- eller solitärväxt, 4-5 m hög. En höjd som den når på 15-20 år.
Äldre stammar är gråstrimmiga. Knoppar-na är spetsiga och rosavioletta. Blad-utsprickningen är senare än hos vanlig häggmispel (A spicata). Efter knopp-sprickning är bladen länge ihopvikta längs mittnerven. Den kraftiga hårigheten tonar ner kopparlystern på bladen, i motsats till den närstående A. laevis. Efter blomning faller hårbeklädnaden av på bladens ovansida och de ganska tjocka, hårda bladen antar under högsommaren en matt, blågrön färg, som under senare delen av september färgas starkt orangerött. De elliptiska bladen är 4,5-8,5 cm långa klasar, 6-12 i varje. Frukten, knappt 1 cm i diameter, mognar under juli-augusti och är först rosaröd, senare purpurblå, söt och smaklig. Frukten sitter endast kvar kort tid, eftersom den är mycket omtyckt av fåglar, främst trastar.

Ståndort/Användning
Den föredrar öppna till halvöppna hagmarker och lundar, i första hand tillsammans med ek, tall och björk. Arten växer såväl på sandiga, torra marker, som på fuktiga torvjordar eller väldränerade leror.
Namnförbistringen har länge varit stor i detta växtsläkte och troligtvis återstår fortfarande en hel del att utreda, innan läget är helt klart. Prakthäggmispeln anses vara en mikroart, av hybridursprung. Den ger homogen avkomma, om populationen hålls isolerad. Den anses stå nära A. laevis, från vilken den ärvt storlek på blomman och bladens färg.
Den är långlivad och kan i utvecklingshänseende, användning och skötsel jämnställas med hassel. Bra som friväxande häck, men även som klippt häck och ger då en fin färgeffekt, när de nya skotten bryter fram i juli-augusti. Den är härdig till zon 5.

Lämpliga planttyper är häckbuskplantor samt solitärbusk. Etableringsbeskärning. Välj inte uppstammmade individer i plantskolan. Forma själv efter hand som plantan är mogen för det. De är inte speciellt långlivade, samtidigt som de kräver mycket skötsel för att bibehålla en trädform. Istället hoppas vi kunna erbjuda en naturligt trädväxande häggmispel inom kort.

Sortegenskaper
Prakthäggmispeln är lättförökad med frö, som genomgått 3-4 månaders kall-stratifiering och sedan sås tidigt på våren.
E-materialet härstammar från en mycket stor plantering i Uppsala, som är arttypisk och ger en homogen avkomma.

Litteratur
Bean, W.J.,Trees & Shrubs in the Bärtels, A., Gehölzvermehrung 1982.
Krüssman, G., Handbuch der Laubgehölze Band 1-3, 2. Auflege.



Startsida Aktuellt ! Söksida Kontakta oss Kort om E-plantor Frågor och Svar E-plantsystemet Nya E-plantor Sortimentlista E-märkta fruktträd E-märkta bärväxter Länkar Broschyrer om E-plantor Några kategorier av E-plantor Allergi-information GRÖNA SEKTORN	Amelanchier lamarckii fk Ultuna E Amelanchier lamarckii fk Ultuna E - prakthäggmispel fk Ultuna Växtbeskrivning av Tomas Lagerström, SLU/Ultuna Publicerad i Gröna Fakta B11/1992, Växter för framtiden I. Movium/SLU. Kan rekvireras från Movium tel. 040-41 50 00. Storvuxen, robust buske med vacker bladsprickning, riklig blomning och intensiva höstfärger Härkomst Prakthäggmispeln härstammar, liksom de flesta andra häggmisplarna, från Nord-amerika. Denna art anses troligen härstamma från de nordöstra delarna. Förekommer i naturen huvudsakligen som förvildad i södra England, Holland och nordvärsta Tyskland. Beskrivning Prakthäggmispeln är en stor robust, men samtidigt mycket elegant buskage- eller solitärväxt, 4-5 m hög. En höjd som den når på 15-20 år. Äldre stammar är gråstrimmiga. Knoppar-na är spetsiga och rosavioletta. Blad-utsprickningen är senare än hos vanlig häggmispel (A spicata). Efter knopp-sprickning är bladen länge ihopvikta längs mittnerven. Den kraftiga hårigheten tonar ner kopparlystern på bladen, i motsats till den närstående A. laevis. Efter blomning faller hårbeklädnaden av på bladens ovansida och de ganska tjocka, hårda bladen antar under högsommaren en matt, blågrön färg, som under senare delen av september färgas starkt orangerött. De elliptiska bladen är 4,5-8,5 cm långa klasar, 6-12 i varje. Frukten, knappt 1 cm i diameter, mognar under juli-augusti och är först rosaröd, senare purpurblå, söt och smaklig. Frukten sitter endast kvar kort tid, eftersom den är mycket omtyckt av fåglar, främst trastar. Ståndort/Användning Den föredrar öppna till halvöppna hagmarker och lundar, i första hand tillsammans med ek, tall och björk. Arten växer såväl på sandiga, torra marker, som på fuktiga torvjordar eller väldränerade leror. Namnförbistringen har länge varit stor i detta växtsläkte och troligtvis återstår fortfarande en hel del att utreda, innan läget är helt klart. Prakthäggmispeln anses vara en mikroart, av hybridursprung. Den ger homogen avkomma, om populationen hålls isolerad. Den anses stå nära A. laevis, från vilken den ärvt storlek på blomman och bladens färg. Den är långlivad och kan i utvecklingshänseende, användning och skötsel jämnställas med hassel. Bra som friväxande häck, men även som klippt häck och ger då en fin färgeffekt, när de nya skotten bryter fram i juli-augusti. Den är härdig till zon 5. Lämpliga planttyper är häckbuskplantor samt solitärbusk. Etableringsbeskärning. Välj inte uppstammmade individer i plantskolan. Forma själv efter hand som plantan är mogen för det. De är inte speciellt långlivade, samtidigt som de kräver mycket skötsel för att bibehålla en trädform. Istället hoppas vi kunna erbjuda en naturligt trädväxande häggmispel inom kort. Sortegenskaper Prakthäggmispeln är lättförökad med frö, som genomgått 3-4 månaders kall-stratifiering och sedan sås tidigt på våren. E-materialet härstammar från en mycket stor plantering i Uppsala, som är arttypisk och ger en homogen avkomma. Litteratur Bean, W.J.,Trees & Shrubs in the Bärtels, A., Gehölzvermehrung 1982. Krüssman, G., Handbuch der Laubgehölze Band 1-3, 2. Auflege.