Aronia melanocarpa ’Hugin’ E


Namn enligt SKUD 2004:
Aronia 'Hugin' E - svartaronia 'Hugin'

Växtbeskrivning av Rune Bengtsson, SLU/Alnarp
Publicerad i serien Stad&Land, nr 108/1992. Nya träd och buskar. Movium/SLU.
Kan rekvireras från Movium tel. 040-41 50 00.

Liten buske med tätt växtsätt. Bladen får fin höstfärg. Överdådig blomning och på hösten rikligt med små, svarta frukter

Ursprung/härkomst
Aronia melanocarpa växer vild i östra Nordamerika (Britton och Brown 1970). Aronia ’Hugin’ är selekterad ur vild-material samlat på Walpole Island i Ontario, Canada. Fröet har erhållits som Aronia melanocarpa.

Beskrivning
Aronia melanocarpa blir i naturen 90-150 cm hög. Bladen är omvänt äggrunda 3 till drygt 7 cm länga, vanligen kort tillspetsade. Frukterna är runda, svarta och 8-12 mm i diameter. Sorten ’Hugin’ är i jämförelse med hittills odlat material av svart aronia i Sverige mycket kompakt, troligen c:a 1 meter i höjd. Bladen är 6-7 cm långa och 2-3 cm breda. De är gröna efter knoppsprickningen och får höstfärg i varma. Roströda nyanser. ’Hugin’ har rik fruktsättning, den enskilda frukten är svart och 6-8 mm i diameter.

Ståndort
Arten förekommer i naturen i kärr och i låglänt skogsterräng. Ibland även på torrare marker. I kultur har svart aronia liknande ståndortskrav som häggmisplarna, dvs. den är mycket anspråkslös. Den är betydligt mindre känslig för kompakterad jord och dålig dränering än vad oxbären (Cotoneaster spp.) är.

Sortiment
I det svenska sortimentet har hittills funnits 3 ganska olika aronior. De är (med ungefärlig höjd inom parentes) Aronia melanocarpa (1,5-2 m), Aronia melano-carpa var. elata (2-3 m) och Aronia prunifolia (1,5-2 m). Den nya sorten ’Hugin’ är genom sitt låga och kompakta växtsätt ett värdefullt komplement till aroniasortimentet.

Litteratur
Andersson, L. 1991. Uppförökning av modermaterial av några nya buskar i projekt 80, Nya träd och buskar, på Alnarp. Fakta, trädgård nr. 943.
Bean, W.J., 1970. Trees and shrubs hardy in the British Isles. 8:e omarbetade bilagan, vol 1. London.
Krussman,G., 1960. Handbuch der Laubgehölze. Bd 1. Parey. Hamburg och berlin.