
Cornus sanguinea fk Halltorp E
- skogskornell fk Halltorp
Växtbeskrivning av Tomas Lagerström, SLU/UltunaPublicerad i Gröna Fakta 7/2002, Växter för framtiden IV. Kan rekvireras från Movium tel. 040-41 50 00.
Robust, storvuxen buske med starka höst- och vintereffekter för parker och naturplanteringar
HärkomstSkogskornell är en av de mera sällsynta buskarna i Sverige och växer endast på Öland och Gotland samt längs kusten i öster upp till Kalmartrakten respektive i väster upp till Bohuslän. Dessutom finns mindre populationer längs åarna i västra Sverige. Arten finns i södra och mellersta Europa och norrut till Sverige.
Beskrivning
Skogskornell har ett upprätt, buskartat växtsätt och kan med tiden utveckla mindre buskträd med kraftiga huvudstammar. Knopparna är parvis motsatta och saknar knoppfjäll. Eftersom blomningen är relativt tidig, slutet av maj till början av juni, kan man redan på vårvintern urskilja blomknopparna som något mer svällda och lätt lökformade knoppar.
Körsbärskornellen, som blommar ytterligare minst en månad tidigare, har ännu mer framträdande blomknoppar, vilka inte kan sammanblandas med skogskornellens.
Skotten är tunna, styva och eleganta. Under vinterhalvåret är de tydligt gröna, med röd till vinröd solsida. Skotten har behåring bestående av mot skottet tätt liggande, korta hår som ger en känsla av strävhet. Äldre grenar är mer gråbruna med regelbunden tunt längssprucken bark.
Blomningen består av täta, huvudställda 4-5 centimeter breda blomställningar i vitt, bestående av en stor mängd tätt sittande, nästintill stjärnformade små blommor. Blommorna har en obehaglig lukt. Små blåsvarta till svarta runda, blanka frukter mognar fram under efter-sommaren. De ramlar som regel av ganska tidigt på hösten. De är svagt giftiga och kan vålla kräkningar.
Bladen är brett ovala med långt utdragen spets och tydlig nervatur. De är 4-7,5 centimeter långa och 2-4,5 centimeter breda, från början blankt mörkt gröna, senare mer matta. Höstfärgen går i starkt vinrött eller i skuggigare lägen mer i pastellartade gul-/gulorange färger.
Skogskornell skjuter rotskott, främst i nära anslutningen av moderplantan.
Ståndort/Användning
Skogskornell växer bra på normala anläggningsjordar och får betraktas som en anspråkslös växt, trots att den är kalkför-dragande. Arten tål torra till friska/fuktiga markförhållanden upp till zon 3-4. Längre norrut bör de fuktigare ståndorterna undvikas, eftersom invintring fördröjs under sådana förhållanden. Skogskornell tål starkt solexponerade och blåsiga växtplatser och utvecklar där täta, låga buskar/snår med starkt vinröd till mörkviolett höstfärg.
Årsskotten är under vinterhalvåret starkt färgade i rött eller mörkt violett. Liksom på andra korneller grånar de med ålder när kork lagras in i barken. Skogskornell tål stark nedskärning och svarar med nya starkväxande skott, vilka under hösten antar starka höstfärger.
I södra Sverige, på näringsrika lokaler, förekommer skogskornell på såväl solex-ponerade som halvskuggiga växtplatser. På de senare utvecklas höga buskar/busksnår upp till 5-6 meter höga. Höstfärgen hos dessa blir vanligen pastellfärgade i milt gula-/gulorange färger.
Skogskornell har stor användning i landskapet till bryn, vindskydd och andra extensiva buskage. I tätortssammanhang används arten främst till friväxande häckar, större parkbuskage, bryn, vindskydd samt som ytter- och innerbryn-växter i naturlika planteringar. Eftersom skogs-kornell vanligen har rotskott bör man undvika att plantera den i närheten av hårdgjorda ytor.
Sortegenskaper
Skogskornell förökas med frö. Efter stratifiering under hösten tas det stratifierade fröet upp och förvaras i någon grads frystemperatur fram till att det sås ut tidigt på våren. Skogskornell säljs huvudsakligen som häck- och landskapsplantor eller buskplantor.
E-typen har hittills visat mycket goda egenskaper i odling sedan den för ca 10 år sedan för första gången planterades i försök i Mälardalen. Inga klimatrelaterade eller andra skador har noterats. E-materialet får fina, skiftande höstfärger, i aprikosfärg eller mörkviolett färg. E-typen rekommenderas för zon 1-4. I Uppsala finns planteringar med ett skogskornellmaterial av importerat ursprung som så gott som årligen haft klimatskador, i motsats till E-typen.
Litteratur
Aldén, B. m.fl. 1998. Kulturväxtlexikon. LT.
Bean, W. J. 1976. Trees & Shrubs Hardy in the British Isles, vol I, 8th edition. John Murray.
Krüssman, G. 1976. Handbuch der Laubgehölze, Band I, 2 Auflage. Paul Parey.
Mossberg, B. 1992. Den Nordiska Floran. W & W.
Strandhede, S-O. 1993. Vådliga och vänliga växter i vår närmiljö. Utbildningsförlaget Brevskolan.