Lonicera caerulea fk Falun E - blåtry


Växtbeskrivning av Tomas Lagerström, SLU/Ultuna
Publicerad i Gröna Fakta B11/1992, Växter för framtiden I. Movium/SLU.
Kan rekvireras från Movium tel. 040-41 50 00.

Anspråkslös och mycket tålig buske med blågröna blad

Härkomst
Blåtry har en mycket vidsträckt utbredning i nordliga områden resp. på hög höjd i bergsområden på norra halvklotet.

Blåtry är en mycket variabel art, främst beträffande morfologiska karaktärer, som storlek, bladform, bladstorlek, hårighet mm.

Beskrivning
Blåtry har tätt grenverk med vackert brunfärgade årsskott. Avflagnande bast i tjocka lager på äldre skott. Brunvioletta smala knoppar, parvis motsatta i säregna, vertikala knoppställningar, vanligen med 3 knoppar, huvudknoppen nederst.

Bladen är jämnbrett ovala, 3-8 cm långa och ca 2 cm breda, som i samband med knoppsprickningen är, vackert kopparärgade. De är mörkt blågröna under högsommaren och höstfärgas tidigt i gult. Mycket tidig blomning med blekgula, smalt trattformade blommor, 2 och 2 på korta skaft i bladveck. På högsommaren utvecklas ägg- eller klotformade, blådaggiga frukter, 1-1,5 cm långa, ätliga till svagt giftiga.

Ståndort/Användning
Arten har mycket små krav på mark, men föredrar friskare jordar. På extremt torra och/eller blåsiga växtplatser får blåtry lätt mjöldagg. Blåtry är en av de mest härdiga och tåliga buskarna i dagens plantskole-sortiment. Tål t o m att växa i hårt nedsmutsade vägmiljöer. Blåtry används i första hand som skyddsplantering, buskagestomme eller till häck. Saluförs som häck- och buskplantor. Etableringsbeskärning.

Sortegenskaper
Blåtry är mycket lättförökad med frö. Ingen stratifiering behövs. Sticklingsförökning förekommer i mindre omfattning.

E-materialet härstammar från Falun och Örebro. Detta material är ett typiskt blåtrymaterial. Det är enhetligt, odlingssäkert och välspecificerat. Härdig i zon 7-8.

Litteratur
Bean, W. J., Trees & Shrubs in the British isles. Vol 1-4, eight edition 1976-1980 + Supplement 1988.
Bärtels, A., Gehölzvermehrung 1982.
Krüssman, G., Handbuch der Laubgehölze Band 1-3, 2. Auflege.