Nytt namn enligt SKUD 2005: Malus toringo var. sargentii fk Eskilstuna E

Växtbeskrivning av Tomas Lagerström, SLU/Ultuna
Publicerad i Gröna Fakta B12/1993, Växter för framtiden II. Movium/SLU.
Kan rekvireras från Movium tel. 040-41 50 00.

Förbättrad typ, pålitlig i stora delar av landet. Brett upprättväxande medelstor buske med överdådig blomning i maj.

Härkomst
Bukettapeln upptäckes i Japan, i slutet av 1800-talet. Där växer den på våt mark. Arten är mycket nära släkt med den trädväxande M.sieboldii, vilken den i en del avseende liknar och taxonomiskt förts in under.

I Sverige bör dock bukettapeln planteras på mer väldränerad mark för att invintra och klara låga temperaturer. Bukettapeln ställer i övrigt små krav på mark och närings-förhållanden och växer såväl i sol, som halvskugga. De täta, styva buskagen blir, redan som unga, helt översållade av rent vita blommor. Den vackra fruktskruden sitter kvar länge, för att senare tas om hand av trastar. Höstfärgen är tilltalande orange-gul.

Beskrivning
Bukettapeln bygger upp ett styvt, lätt tornigt, sprärrigt grenverk av gråa stammar och filthåriga, rödgrönvioletta årsskott. Bladen är 5-8 cm långa och 2-3 cm breda, skarpt sågade. På högsommaren utvecklas på årsskotten flikiga, hagtornsliknande, filthåriga blad, som mot hösten är nästintill kala. Höstfärgen är vackert orangegul. Blommorna, på långa skaft, sitter ordnade i buketter, 5-8 i varje. Blommar i maj, mycket rikligt. Knopparna är rosa, men de utslagna blommorna är rent vita med breda kronblad, brett överlappande varandra, vilket ger ett mycket karakteristiskt utseende. Länge kvarsittande, matt orange-röda frukter, ca 0,8 cm i Ø. Fodret ramlar tidigt av.

Ståndort/Användning
Det är en robust, mycket högt skattad prydnadsbuske, för häck eller buskage, i grupp- eller som solitärställning. Mycket lämplig som underplantering i ljusa lägen. Bra fågelskyddsväxt. Tål klippning och blommar ändå rikligt. Förekommer som häck- och buskplanta. Etablerings-beskärning.

Sortegenskaper
Lättförökad med frö. 3-4 månaders kallstratifiering och tidigt vårsådd, ger jämn groning och fin utveckling.

E-materialet är väldefinierat och ger mycket engetliga plantor, med topphöjd på 1,5-1,8 m. Homogeniteten i plantmaterialet syns speciellt tydligt under blomning och i fruktsättning. Härdig i zon 5. Växer hittills utan problem i Öjebyn utanför Piteå. Tidigare har bukettapeln i plantskolorna varit mycket heterogen, vilket medfört att den varit mycket svåranvänd.

Litteratur
Bean, W.J., Trees & Shrubs in the British isles. Vol 1-4, eight edition 1976-1980 + Supplement 1988.
Bärtels, A., Gehölzvermehrung 1982.
Krüssman, G., Handbuch der Laubgehölze Band 1-3, 2. Auflege.



Startsida Aktuellt ! Söksida Kontakta oss Kort om E-plantor Frågor och Svar E-plantsystemet Nya E-plantor Sortimentlista E-märkta fruktträd E-märkta bärväxter Länkar Broschyrer om E-plantor Några kategorier av E-plantor Allergi-information GRÖNA SEKTORN	Malus sargentii E – bukettapel Nytt namn enligt SKUD 2005: Malus toringo var. sargentii fk Eskilstuna E Växtbeskrivning av Tomas Lagerström, SLU/Ultuna Publicerad i Gröna Fakta B12/1993, Växter för framtiden II. Movium/SLU. Kan rekvireras från Movium tel. 040-41 50 00. Förbättrad typ, pålitlig i stora delar av landet. Brett upprättväxande medelstor buske med överdådig blomning i maj. Härkomst Bukettapeln upptäckes i Japan, i slutet av 1800-talet. Där växer den på våt mark. Arten är mycket nära släkt med den trädväxande M.sieboldii, vilken den i en del avseende liknar och taxonomiskt förts in under. I Sverige bör dock bukettapeln planteras på mer väldränerad mark för att invintra och klara låga temperaturer. Bukettapeln ställer i övrigt små krav på mark och närings-förhållanden och växer såväl i sol, som halvskugga. De täta, styva buskagen blir, redan som unga, helt översållade av rent vita blommor. Den vackra fruktskruden sitter kvar länge, för att senare tas om hand av trastar. Höstfärgen är tilltalande orange-gul. Beskrivning Bukettapeln bygger upp ett styvt, lätt tornigt, sprärrigt grenverk av gråa stammar och filthåriga, rödgrönvioletta årsskott. Bladen är 5-8 cm långa och 2-3 cm breda, skarpt sågade. På högsommaren utvecklas på årsskotten flikiga, hagtornsliknande, filthåriga blad, som mot hösten är nästintill kala. Höstfärgen är vackert orangegul. Blommorna, på långa skaft, sitter ordnade i buketter, 5-8 i varje. Blommar i maj, mycket rikligt. Knopparna är rosa, men de utslagna blommorna är rent vita med breda kronblad, brett överlappande varandra, vilket ger ett mycket karakteristiskt utseende. Länge kvarsittande, matt orange-röda frukter, ca 0,8 cm i Ø. Fodret ramlar tidigt av. Ståndort/Användning Det är en robust, mycket högt skattad prydnadsbuske, för häck eller buskage, i grupp- eller som solitärställning. Mycket lämplig som underplantering i ljusa lägen. Bra fågelskyddsväxt. Tål klippning och blommar ändå rikligt. Förekommer som häck- och buskplanta. Etablerings-beskärning. Sortegenskaper Lättförökad med frö. 3-4 månaders kallstratifiering och tidigt vårsådd, ger jämn groning och fin utveckling. E-materialet är väldefinierat och ger mycket engetliga plantor, med topphöjd på 1,5-1,8 m. Homogeniteten i plantmaterialet syns speciellt tydligt under blomning och i fruktsättning. Härdig i zon 5. Växer hittills utan problem i Öjebyn utanför Piteå. Tidigare har bukettapeln i plantskolorna varit mycket heterogen, vilket medfört att den varit mycket svåranvänd. Litteratur Bean, W.J., Trees & Shrubs in the British isles. Vol 1-4, eight edition 1976-1980 + Supplement 1988. Bärtels, A., Gehölzvermehrung 1982. Krüssman, G., Handbuch der Laubgehölze Band 1-3, 2. Auflege.