Philadelphus coronarius ’Finn’ E – doftschersmin 'Finn'

Växtbeskrivning av Rune Bengtsson, SLU/Alnarp
Publicerad i serien Stad&Land, nr 108/1992. Nya träd och buskar. Movium/SLU.
Kan rekvireras från Movium tel. 040-41 50 00.

God typ av doftschersmin med välluktande blommor

Ursprung/härkomst
Philadelphus coronarius växer vild i sydöstra Europa och Mindre Asien. Sorten ’Finn’ är en selektion bland odlade typer av doftschersmin.

Beskrivning
Philadelphus coronarius kan bli upptill 3 meter hög. Växtsättet är först upprätt sedan överhängande, ibland ända till marken. Unga skott är lätt håriga till kala. Skotten får andra året en mörkbrun, avflagnande bark. Bladen är äggformiga, 4,5-9 cm långa, glest tandade och med brett kilformig eller rundad bladbas. Blommorna sitter 5-9 i klasar, de är 2-3 cm i diameter, gulvita med stark doft. Sorten ’Finn’ har ännu ej provats i fältförsök men andra erfarenheter pekar på att härdigheten motsvarar åtminstone zon 1-4.

Ståndort
Få uppgifter finns om doftschersminens växtförhållanden i naturen. I Kaukasus-området uppges den växa bl a tillsammans med lagerhägg (Prunus laurocerasus), järnek (Ilex aquifolium) och pontisk rhododendron (Rhododendron ponticum) (Rickley och Huber 1943). I odling är den anspråkslös men får frodigast utveckling i en ler- och/eller mullrik, väldränerad jord. Utvecklas bäst i soliga eller lätt beskuggade lägen.

Sortiment
Doftschersminen är en av de äldre prydnadsbuskarna i odling, enligt Krussman introducerad 1569 (Krussman 1960). Under de senaste decennierna har det förekommit rikligt med uppgifter om att buskar som sålts som doftschersmin burit blommor med ingen eller obetydlig doft. En förklaring kan vara att den äkta arten, omedvetet eller ej, ersatts med liknande hybrider som varit lättare att föröka. Sorten ’Finn’ har stark doft.

Litteratur
Krussman, G. 1960. Handbuch der Laubgehölze. Bd 1 och 2. Parey. Hamburg och Berlin.
Rickley, M. & Huber, H. 1943. Das Planzenkleid der Mittelmeerländer. Bern.



Startsida Aktuellt ! Söksida Kontakta oss Kort om E-plantor Frågor och Svar E-plantsystemet Nya E-plantor Sortimentlista E-märkta fruktträd E-märkta bärväxter Länkar Broschyrer om E-plantor Några kategorier av E-plantor Allergi-information GRÖNA SEKTORN	Philadelphus coronarius ’Finn’ E Philadelphus coronarius ’Finn’ E – doftschersmin 'Finn' Växtbeskrivning av Rune Bengtsson, SLU/Alnarp Publicerad i serien Stad&Land, nr 108/1992. Nya träd och buskar. Movium/SLU. Kan rekvireras från Movium tel. 040-41 50 00. God typ av doftschersmin med välluktande blommor Ursprung/härkomst Philadelphus coronarius växer vild i sydöstra Europa och Mindre Asien. Sorten ’Finn’ är en selektion bland odlade typer av doftschersmin. Beskrivning Philadelphus coronarius kan bli upptill 3 meter hög. Växtsättet är först upprätt sedan överhängande, ibland ända till marken. Unga skott är lätt håriga till kala. Skotten får andra året en mörkbrun, avflagnande bark. Bladen är äggformiga, 4,5-9 cm långa, glest tandade och med brett kilformig eller rundad bladbas. Blommorna sitter 5-9 i klasar, de är 2-3 cm i diameter, gulvita med stark doft. Sorten ’Finn’ har ännu ej provats i fältförsök men andra erfarenheter pekar på att härdigheten motsvarar åtminstone zon 1-4. Ståndort Få uppgifter finns om doftschersminens växtförhållanden i naturen. I Kaukasus-området uppges den växa bl a tillsammans med lagerhägg (Prunus laurocerasus), järnek (Ilex aquifolium) och pontisk rhododendron (Rhododendron ponticum) (Rickley och Huber 1943). I odling är den anspråkslös men får frodigast utveckling i en ler- och/eller mullrik, väldränerad jord. Utvecklas bäst i soliga eller lätt beskuggade lägen. Sortiment Doftschersminen är en av de äldre prydnadsbuskarna i odling, enligt Krussman introducerad 1569 (Krussman 1960). Under de senaste decennierna har det förekommit rikligt med uppgifter om att buskar som sålts som doftschersmin burit blommor med ingen eller obetydlig doft. En förklaring kan vara att den äkta arten, omedvetet eller ej, ersatts med liknande hybrider som varit lättare att föröka. Sorten ’Finn’ har stark doft. Litteratur Krussman, G. 1960. Handbuch der Laubgehölze. Bd 1 och 2. Parey. Hamburg och Berlin. Rickley, M. & Huber, H. 1943. Das Planzenkleid der Mittelmeerländer. Bern.