Växtbeskrivning av Rune Bengtsson, SLU/Alnarp
Publicerad i serien Stad&Land, nr 108/1992. Nya träd och buskar. Movium/SLU.
Kan rekvireras från Movium tel. 040-41 50 00.

Mycket storbladig poppel med regelbunden grenbyggnad och genomgående stam

Ursprung/härkomst
Populus x wilsocarpa är en hybrid mellan wilsonpoppel (Populus wilsonii) och rabarberpoppel (Populus lasiocarpa). Dessa båda poppelarter är vildväxande i Kina. Den förstnämnda i Centralkina, den sistnämnda i Central- och Västkina. Wilsonpoppeln har en regelbunden gren-byggnad med många uppåtsträvande huvudgrenar, ofta utgående från stammen med mycket smala grenvinklar med risk för grenbrott. Den är ganska härdig och har använts som stadsträd i Stockholm och i Göteborg. Rabarberpoppeln har en mycket grov och oregelbunden grenbyggnad och är något mindre härdig än den föregående arten. Hybriden mellan arterna framställdes första gången 1956 i Arboretum Kornik i Polen (Bartkowiak och Bugala 1978). Från den ursprungliga korsningen har man sparat 6 olika kloner.

1974 genomförde Rune Bengtsson och Tor Nitzelius samma korsning i Göteborgs botaniska trädgård, ovetande om det polska korsningsarbetet. Tack vare en insats av Kenneth Lorentzon räddades 5 plantor. Bland dessa har klonen ’Beloni’ valts ut.

Beskrivning
Poplus x wilsocarpa ’Beloni’ är en starkväxande poppel. Hos exemplar i Alnarpsparken har årstillväxten ibland varit mer än en halv meter per år hos plantor ympade på balsampoppel. Klonen har en utpräglat genomgående stam och regelbunden grensättning som utgår i trubbig vinkel från stammen. Troligen kan denna poppel bli över 20 m hög och 10 meter bred. ’Beloni’ är en hanklon vilket innebär att man, om man planterar träd av sorten, slipper nedskräpning av poppelfrön. Bladen är stora, 15-25 cm långa och 12-18 cm breda. De färgas på hösten i gult – gröngult.
Poplus ’Beloni’ har endast provodlats i begränsad omfattning i trädgårdar och parker i södra och västra Sverige. Härdigheten har bedömts räcka till odling i zon 1-3.

Ståndort
Som andra popplar gynnas denna sort av att växa på frisk – fuktig, färingsrik mark. Den bör endast placeras där utrymmet är tillräckligt t ex som solitärträd i parker eller som stadsträd i gator och på torg.

Sortiment
Denna poppel utgör sannolikt det mest odlingsvärda alternativet bland de storbladiga popplarna. Den har som nämnts ovan en bättre grenbyggnad än wilsonpoppeln och är härdigare och växtligare än rabarberpoppeln.

Förökning
Popplar tillhöriga sektionen leucoides, till vilken alla popplar nämnda ovan hör, är svåra att föröka med vedartade sticklingar. Sommarsticklingar tagna på unga plantor i god växt har vid försök i liten skala rotat sig tillfredsställande. Hittills har alternativet varit att ympa på grundstammar av andra popplar, t ex balsampoppel. Detta har inneburit mindre goda sammanväxningar samt risk för rotskott. På Alnarp har man därför utvecklat en mikroförökningsmetod (Welander och Jansson 1989). De plantor som förökats på detta sätt har hittills utvecklats väl.

Litteratur
Bartkowiak, S. & Bugala, W. 1978. Populus x wilsocarpa nowy mieszaniec topoli otrzymany w Arboretum Kórnickim (Populus x wilsocarpa en ny poppelkorsning, som man framställt i arboretum kornik). Arboretum kornickie. Rocznick XXIII. 219-232.
Welander, M., Jansson, E., & Lindqvist, H., 1989. In vitro propagation of populus x wilsocarpa – a hybrid of ornamental value. Plant cell, Tissue and Organ Culture 18209-219.



Startsida Aktuellt ! Söksida Kontakta oss Kort om E-plantor Frågor och Svar E-plantsystemet Nya E-plantor Sortimentlista E-märkta fruktträd E-märkta bärväxter Länkar Broschyrer om E-plantor Några kategorier av E-plantor Allergi-information GRÖNA SEKTORN	Poplus x wilsocarpa ’Beloni’ E - praktpoppel 'Beloni' Växtbeskrivning av Rune Bengtsson, SLU/Alnarp Publicerad i serien Stad&Land, nr 108/1992. Nya träd och buskar. Movium/SLU. Kan rekvireras från Movium tel. 040-41 50 00. Mycket storbladig poppel med regelbunden grenbyggnad och genomgående stam Ursprung/härkomst Populus x wilsocarpa är en hybrid mellan wilsonpoppel (Populus wilsonii) och rabarberpoppel (Populus lasiocarpa). Dessa båda poppelarter är vildväxande i Kina. Den förstnämnda i Centralkina, den sistnämnda i Central- och Västkina. Wilsonpoppeln har en regelbunden gren-byggnad med många uppåtsträvande huvudgrenar, ofta utgående från stammen med mycket smala grenvinklar med risk för grenbrott. Den är ganska härdig och har använts som stadsträd i Stockholm och i Göteborg. Rabarberpoppeln har en mycket grov och oregelbunden grenbyggnad och är något mindre härdig än den föregående arten. Hybriden mellan arterna framställdes första gången 1956 i Arboretum Kornik i Polen (Bartkowiak och Bugala 1978). Från den ursprungliga korsningen har man sparat 6 olika kloner. 1974 genomförde Rune Bengtsson och Tor Nitzelius samma korsning i Göteborgs botaniska trädgård, ovetande om det polska korsningsarbetet. Tack vare en insats av Kenneth Lorentzon räddades 5 plantor. Bland dessa har klonen ’Beloni’ valts ut. Beskrivning Poplus x wilsocarpa ’Beloni’ är en starkväxande poppel. Hos exemplar i Alnarpsparken har årstillväxten ibland varit mer än en halv meter per år hos plantor ympade på balsampoppel. Klonen har en utpräglat genomgående stam och regelbunden grensättning som utgår i trubbig vinkel från stammen. Troligen kan denna poppel bli över 20 m hög och 10 meter bred. ’Beloni’ är en hanklon vilket innebär att man, om man planterar träd av sorten, slipper nedskräpning av poppelfrön. Bladen är stora, 15-25 cm långa och 12-18 cm breda. De färgas på hösten i gult – gröngult. Poplus ’Beloni’ har endast provodlats i begränsad omfattning i trädgårdar och parker i södra och västra Sverige. Härdigheten har bedömts räcka till odling i zon 1-3. Ståndort Som andra popplar gynnas denna sort av att växa på frisk – fuktig, färingsrik mark. Den bör endast placeras där utrymmet är tillräckligt t ex som solitärträd i parker eller som stadsträd i gator och på torg. Sortiment Denna poppel utgör sannolikt det mest odlingsvärda alternativet bland de storbladiga popplarna. Den har som nämnts ovan en bättre grenbyggnad än wilsonpoppeln och är härdigare och växtligare än rabarberpoppeln. Förökning Popplar tillhöriga sektionen leucoides, till vilken alla popplar nämnda ovan hör, är svåra att föröka med vedartade sticklingar. Sommarsticklingar tagna på unga plantor i god växt har vid försök i liten skala rotat sig tillfredsställande. Hittills har alternativet varit att ympa på grundstammar av andra popplar, t ex balsampoppel. Detta har inneburit mindre goda sammanväxningar samt risk för rotskott. På Alnarp har man därför utvecklat en mikroförökningsmetod (Welander och Jansson 1989). De plantor som förökats på detta sätt har hittills utvecklats väl. Litteratur Bartkowiak, S. & Bugala, W. 1978. Populus x wilsocarpa nowy mieszaniec topoli otrzymany w Arboretum Kórnickim (Populus x wilsocarpa en ny poppelkorsning, som man framställt i arboretum kornik). Arboretum kornickie. Rocznick XXIII. 219-232. Welander, M., Jansson, E., & Lindqvist, H., 1989. In vitro propagation of populus x wilsocarpa – a hybrid of ornamental value. Plant cell, Tissue and Organ Culture 18209-219.