Växtbeskrivning av Tomas Lagerström, SLU/Ultuna
Publicerad i Gröna Fakta B12/1993, Växter för framtiden II. Movium/SLU.
Kan rekvireras från Movium tel. 040-41 50 00.

Stort exotiskt praktträd med iögonfallande fruktsättning och bladverk

Härkomst
Arten härstammar frän Kaukasus och norra Persien, där den växer på frisk till fuktig mark i dalgångar och på låglandet.

Beskrivning
Kaukasisk vingnöt utvecklar snabbt 15-20 m höga, flerstammiga träd med iögon-fallande exotiskt utseende. Efterhand bildas rotskott från ytliga rötter, vilka tillsammans med huvudstammarna kan utveckla en spännande dunge.
Skotten är kala, olivgröna och påfallande örtartade. Årsgamla skott är grå. Stammar antar snabbt en karakteristisk jämn striering av långa grunda sprickor. Gamla stammar är djupt fårade. Knopparna sitter strödda och saknar knoppfjäll. Den nakna knoppen är brun och upp till 2 cm lång och består av ett eller två bladämnen, som sent på våren utvecklas till blad, 40-50 cm långa. Bladet är sammansatt av 11-21 småblad, 8-12 cm långa, smalt äggformade till lansettlika, tillspetsade. Bladen är kala, mörkgröna på ovansidan och ljusare under. Ingen höstfärgning.

Blomningen påbörjas i juni och består av korta, tjocka gulgröna hanhängen från äldre skott och långa slanka honhängen i spetsen av årsskotten. Fruktställningen blir upptill 40-50 cm lång och består av tätt sittande tvåvingade, spetsiga, brunsvarta nötter.

Kaukasisk vingnöt har mycket varierande härdighet. E-materialet är förvånansvärt härdigt och torde kunna odlas i zon 4-5.

Ståndort/Användning
Det främsta användningsområdet för detta uttrycksfulla träd är som parksolitär eller grupplanterad för att bilda en spännande dunge, t.ex. i anslutning till vatten eller fuktig mark, kompletterad med storbladiga örter. Den kräver näringsrika, friska till fuktiga jordar för optimal utveckling. I områden med hårdare klimat bör man undvika plantering i fuktiga låglänta lägen, för att inte äventyra härdningen.

I plantskolan förekommer arten i följande planttyper, som kan rekommenderas för plantering: friväxande träd, ungträd och flerstammigt träd. För säkrare etablering och överlevnad i zon 3 och områden med hårdare klimat, rekommenderas vår-plantering med äldre plantor (5-6 år eller mer), som har en lämplig växtrytm, vilket bl a innebär tidigare och bättre härdning på hösten.

Sortegenskaper
Arten förökas med frö, som kallstratifieras 3-4 månader före sådd.
E-materialet härstammar från en gammal solitär i Uppsala Botaniska Trädgård, som ger en avkomma som är förvånansvärt snabbväxande och härdig. Från en frösådd 1976 härstammar ett idag ca 15 m högt träd med stamomfång på drygt 80 cm Ø! Den står på en av de kallaste platserna på Ultuna, där den bl a fått utstå så låga temperaturer som -35º C i mitten av december ett år i slutet av 80-talet. Den har aldrig fått klimatskador eller angripits av växtskadegörare.

Litteratur
Bean, W.J., Trees & Shrubs hardy in the British isles Vol 3 eight edition 1976-80.
Krussman G. Handbuch der Laubaehölze Band 3 Auflege 1976.
Nitzelius, T., Boken om träd 1958.



Startsida Aktuellt ! Söksida Kontakta oss Kort om E-plantor Frågor och Svar E-plantsystemet Nya E-plantor Sortimentlista E-märkta fruktträd E-märkta bärväxter Länkar Broschyrer om E-plantor Några kategorier av E-plantor Allergi-information GRÖNA SEKTORN	Pterocarya fraxinifolia E – kaukasisk vingnöt Växtbeskrivning av Tomas Lagerström, SLU/Ultuna Publicerad i Gröna Fakta B12/1993, Växter för framtiden II. Movium/SLU. Kan rekvireras från Movium tel. 040-41 50 00. Stort exotiskt praktträd med iögonfallande fruktsättning och bladverk Härkomst Arten härstammar frän Kaukasus och norra Persien, där den växer på frisk till fuktig mark i dalgångar och på låglandet. Beskrivning Kaukasisk vingnöt utvecklar snabbt 15-20 m höga, flerstammiga träd med iögon-fallande exotiskt utseende. Efterhand bildas rotskott från ytliga rötter, vilka tillsammans med huvudstammarna kan utveckla en spännande dunge. Skotten är kala, olivgröna och påfallande örtartade. Årsgamla skott är grå. Stammar antar snabbt en karakteristisk jämn striering av långa grunda sprickor. Gamla stammar är djupt fårade. Knopparna sitter strödda och saknar knoppfjäll. Den nakna knoppen är brun och upp till 2 cm lång och består av ett eller två bladämnen, som sent på våren utvecklas till blad, 40-50 cm långa. Bladet är sammansatt av 11-21 småblad, 8-12 cm långa, smalt äggformade till lansettlika, tillspetsade. Bladen är kala, mörkgröna på ovansidan och ljusare under. Ingen höstfärgning. Blomningen påbörjas i juni och består av korta, tjocka gulgröna hanhängen från äldre skott och långa slanka honhängen i spetsen av årsskotten. Fruktställningen blir upptill 40-50 cm lång och består av tätt sittande tvåvingade, spetsiga, brunsvarta nötter. Kaukasisk vingnöt har mycket varierande härdighet. E-materialet är förvånansvärt härdigt och torde kunna odlas i zon 4-5. Ståndort/Användning Det främsta användningsområdet för detta uttrycksfulla träd är som parksolitär eller grupplanterad för att bilda en spännande dunge, t.ex. i anslutning till vatten eller fuktig mark, kompletterad med storbladiga örter. Den kräver näringsrika, friska till fuktiga jordar för optimal utveckling. I områden med hårdare klimat bör man undvika plantering i fuktiga låglänta lägen, för att inte äventyra härdningen. I plantskolan förekommer arten i följande planttyper, som kan rekommenderas för plantering: friväxande träd, ungträd och flerstammigt träd. För säkrare etablering och överlevnad i zon 3 och områden med hårdare klimat, rekommenderas vår-plantering med äldre plantor (5-6 år eller mer), som har en lämplig växtrytm, vilket bl a innebär tidigare och bättre härdning på hösten. Sortegenskaper Arten förökas med frö, som kallstratifieras 3-4 månader före sådd. E-materialet härstammar från en gammal solitär i Uppsala Botaniska Trädgård, som ger en avkomma som är förvånansvärt snabbväxande och härdig. Från en frösådd 1976 härstammar ett idag ca 15 m högt träd med stamomfång på drygt 80 cm Ø! Den står på en av de kallaste platserna på Ultuna, där den bl a fått utstå så låga temperaturer som -35º C i mitten av december ett år i slutet av 80-talet. Den har aldrig fått klimatskador eller angripits av växtskadegörare. Litteratur Bean, W.J., Trees & Shrubs hardy in the British isles Vol 3 eight edition 1976-80. Krussman G. Handbuch der Laubaehölze Band 3 Auflege 1976. Nitzelius, T., Boken om träd 1958.