Växtbeskrivning av Tomas Lagerström, SLU/Ultuna.
Publicerad i Gröna Fakta B12/1993, Växter för framtiden II, Movium/SLU.
Kan rekvireras från Movium tel. 040-41 50 00.

Medelstort träd med fina odlingsegenskaper och med färgstark fruktsättning

Härkomst
Österrikisk oxel växer i östra delen av Alperna ner mot Ungern. Anses ibland vara en underart till S. mougeotii.

Österrikisk oxel är en av de oxelarter som använts i 20-30 år i Sverige under felaktigt namn, men som verkligen förtjänar att lyftas fram och presenteras under sin rätta identitet. Under den stora byggruschen under 60-talet och framåt, var det brist på träd, bl a oxel. Eftersom oxel, som en av värdväxterna för päronpest, inte fick importeras från länder där sjukdomen grasserade, läs Västeuropa, importerades oxel i stora kvantiteter från öst istället. Bland de olika oxelarter som då kom hit under beteckning S. intermedia var den österrikiska oxeln.

Beskrivning
Österrikisk oxel bildar en mer, smalt pyramidal till oval krona med tätare grenverk än oxel. De trubbiga gren-vinklarna ger en stabil kronbyggnad. Skott och knoppar är kraftigare men är i övrigt utseendemässigt mycket snarlika oxel med rödbruna skott och kraftiga rödbrungröna lätt filthåriga knoppar. Bladen är brett ovala, 9-12 cm långa och 7-9 cm breda, djupt parflikiga med kraftiga, vasst sågade flikar som är inskurna en tredjedel. Ovansidan blankt mörkgrön med ljus gråvit filthårig undersida. Höstfärgen oftast vacker gul- gulbrun. Rik fruktsättning. Frukterna är runda, drygt 1 cm i Ø, lysande röda, mognande i början av sept.

Ståndort/Användning
Den föredrar ljusa lägen, väldränerad mark men är i övrigt mycket anspråkslös.

Österrikisk oxel har lämplig kronbyggnad och kronform, låg vattenkonsumtion samt mycket friskt bladverk och är ett mycket bra stadsträd för gator och torg, men även ett vackert parkträd, inte minst för sin vackra fruktskrud. I Uppsala har den så gott som årligen burit rikligt med frukt. Den har visat sig vara speciellt motståndskraftig mot skorv, som är ett stort problem för vanlig oxel.

I plantskolan förekommer följande plant-typer: häck, ungträd och alléträd. Etableringsbeskärning. Härdig till zon 5-6.

Sortegenskaper
Arten förökas med frö som stratifieras 3-4 månader före tidig vårsådd.

E-materialet härstammar från två träd-planteringar av olika ålder i Uppsala. Storleksutvecklingen de första 25 åren är jämförbar med vanlig oxel.

Litteratur
Bean, W. J., Trees & Shrubs hardy in the British isles Vol 4 eight edition 1976-80.
Krussman G. Handbuch der Laubaehölze Band 3 Auflege 1976.



Startsida Aktuellt ! Söksida Kontakta oss Kort om E-plantor Frågor och Svar E-plantsystemet Nya E-plantor Sortimentlista E-märkta fruktträd E-märkta bärväxter Länkar Broschyrer om E-plantor Några kategorier av E-plantor Allergi-information GRÖNA SEKTORN	Sorbus austriaca E - österrikisk oxel Växtbeskrivning av Tomas Lagerström, SLU/Ultuna. Publicerad i Gröna Fakta B12/1993, Växter för framtiden II, Movium/SLU. Kan rekvireras från Movium tel. 040-41 50 00. Medelstort träd med fina odlingsegenskaper och med färgstark fruktsättning Härkomst Österrikisk oxel växer i östra delen av Alperna ner mot Ungern. Anses ibland vara en underart till S. mougeotii. Österrikisk oxel är en av de oxelarter som använts i 20-30 år i Sverige under felaktigt namn, men som verkligen förtjänar att lyftas fram och presenteras under sin rätta identitet. Under den stora byggruschen under 60-talet och framåt, var det brist på träd, bl a oxel. Eftersom oxel, som en av värdväxterna för päronpest, inte fick importeras från länder där sjukdomen grasserade, läs Västeuropa, importerades oxel i stora kvantiteter från öst istället. Bland de olika oxelarter som då kom hit under beteckning S. intermedia var den österrikiska oxeln. Beskrivning Österrikisk oxel bildar en mer, smalt pyramidal till oval krona med tätare grenverk än oxel. De trubbiga gren-vinklarna ger en stabil kronbyggnad. Skott och knoppar är kraftigare men är i övrigt utseendemässigt mycket snarlika oxel med rödbruna skott och kraftiga rödbrungröna lätt filthåriga knoppar. Bladen är brett ovala, 9-12 cm långa och 7-9 cm breda, djupt parflikiga med kraftiga, vasst sågade flikar som är inskurna en tredjedel. Ovansidan blankt mörkgrön med ljus gråvit filthårig undersida. Höstfärgen oftast vacker gul- gulbrun. Rik fruktsättning. Frukterna är runda, drygt 1 cm i Ø, lysande röda, mognande i början av sept. Ståndort/Användning Den föredrar ljusa lägen, väldränerad mark men är i övrigt mycket anspråkslös. Österrikisk oxel har lämplig kronbyggnad och kronform, låg vattenkonsumtion samt mycket friskt bladverk och är ett mycket bra stadsträd för gator och torg, men även ett vackert parkträd, inte minst för sin vackra fruktskrud. I Uppsala har den så gott som årligen burit rikligt med frukt. Den har visat sig vara speciellt motståndskraftig mot skorv, som är ett stort problem för vanlig oxel. I plantskolan förekommer följande plant-typer: häck, ungträd och alléträd. Etableringsbeskärning. Härdig till zon 5-6. Sortegenskaper Arten förökas med frö som stratifieras 3-4 månader före tidig vårsådd. E-materialet härstammar från två träd-planteringar av olika ålder i Uppsala. Storleksutvecklingen de första 25 åren är jämförbar med vanlig oxel. Litteratur Bean, W. J., Trees & Shrubs hardy in the British isles Vol 4 eight edition 1976-80. Krussman G. Handbuch der Laubaehölze Band 3 Auflege 1976.