Växtbeskrivning av Tomas Lagerström, SLU/Ultuna.
Publicerad i Gröna Fakta B12/1993, Växter för framtiden II, Movium/SLU.
Kan rekvireras från Movium tel. 040-41 50 00.

Välkänt vindtåligt medelstort träd med fina odlingsegenskaper

Härkomst
Oxeln har sin utbredning runt södra Östersjön i de baltiska länderna, Bornholm och i Danmark med centrum i södra Sverige. Oxelns nuvarande naturliga förekomster domineras av dungar och solitärer på steniga stränder och ängsbackar. Den har också spridits med fåglars hjälp från plantering vid gårdar och torpställen.

Beskrivning
Oxeln är ett rel. långsamväxande träd, som med tiden vanligen utvecklas till ett 10-15 (20) m högt bredkronigt träd med överhängande krona. Träden blir sällan äldre än 100-150 år.

Oxeln har en kort tjock jämn stamcylinder, som plötsligt övergår i en mångstammig, lågt ansatt krona. Den korta stammen kan bli mycket grov. Oxeln bildar mycket sällan genomgående stam, vilket bör observeras och åtgärdas med uppbyggnadsbeskärning inte bara i plantskolan utan framförallt när trädet slutligen kommit på plats.

Skotten är rödbrungröna, lätt filthåriga med strödda knoppar. Knoppfjällen är rödgröna, lätt ulligt filthåriga. Skott och grenar i övrigt grå. Bark, länge slät, senare oregelbundet, tunt avflagnande.

Bladen är vid utsprickning vackert silvergrå, senare blankt mörkgröna, under tätt gråfiltiga med karakteristisk gulorange skiftning. De är 5-12 cm långa, omvänt, brett äggformade, grunt parflikiga, sågade. Flikarna är rundade med mittnerven mer centrerad, i motsats till häckoxeln.

Höstfärgning vanligen svagt gulorange. Blommor i slutet av maj i gulvita, toppställda kvastar. Blommorna ca 1 cm i Ø, har en obehaglig lukt, typisk för oxel och rönn. Frukterna, som mognar mycket sent i oktober är brett ovala ca 1,2 cm långa och orangeröda.

Oxel har mycket ojämn fruktsättning och drabbas dessutom ofta av omfattande kartfall. Prydnadsvärdet framstår som rel. litet vid en jämförelse med häckoxel och österrikisk oxel. Frukterna är omtyckta av trastar och sidensvans.

Ståndort/Användning
Oxeln är en ljusfördragande växt, med tolerans för extremt exponerande lägen. Den är mycket vindtålig och har hög salttolerans. Få träd har så låg vattenkonsumtion som oxel. Bl a dessa egenskaperna har gjort oxeln till ett mycket omtyckt stads- och gatuträd. Oxeln är dessvärre skorvkänslig, vilket bl a vid svårare angrepp leder till tidigt lövfall och missfärgade frukter.

Oxeln är anspråkslös, vad gäller markförhållanden, men liksom flertalet rosväxter tål den inte allt för tät och fuktig mark. Oxel är bra som gatuträd även om det krävs lite extra arbete för att få en hög krona och att kronan med tiden kan bli lite för bred. I många delar av landet är oxeln ett mycket vanligt vårdträd. Oxeln är också ett mycket bra träd som rumsavgränsare t ex runt gårdar, parker eller kyrkogårdar, speciellt samplanterad med häckplantor av häckoxel eller vanlig oxel. Oxel är också bra till klippta, högre häckar. I plant-skolorna förekommer oxel i följande planttyper: häck, ungträd, friväxande träd och alléträd.

Etableringsbeskärning. Härdig i zon 5-6.

Sortegenskaper
Oxel förökas med frö som efter 3-4 månaders stratifiering sås tidigt på våren. I E-systemet förekommer tre olika frökällor, två är planterade enheter, en 100-årig enhet i Uppsala resp. en 25-årig i Norrköping samt ett mycket intressant större naturbestånd i Skaraborgs län. Frökällorna är också representerade i fröplantager.

Litteratur
Bean, W.J., Trees &Shrubs hardy in the British isles Vol 4 eight edition 1976-80.
Lagerberg, T. Kompendium i trädkännedom omarb. 1972.
Nitzelius, T., Boken om träd 1958.



Startsida Aktuellt ! Söksida Kontakta oss Kort om E-plantor Frågor och Svar E-plantsystemet Nya E-plantor Sortimentlista E-märkta bärväxter E-märkta fruktträd Länkar Broschyrer om E-plantor Några kategorier av E-plantor GRÖNA SEKTORN	Sorbus intermedia E - oxel Växtbeskrivning av Tomas Lagerström, SLU/Ultuna. Publicerad i Gröna Fakta B12/1993, Växter för framtiden II, Movium/SLU. Kan rekvireras från Movium tel. 040-41 50 00. Välkänt vindtåligt medelstort träd med fina odlingsegenskaper Härkomst Oxeln har sin utbredning runt södra Östersjön i de baltiska länderna, Bornholm och i Danmark med centrum i södra Sverige. Oxelns nuvarande naturliga förekomster domineras av dungar och solitärer på steniga stränder och ängsbackar. Den har också spridits med fåglars hjälp från plantering vid gårdar och torpställen. Beskrivning Oxeln är ett rel. långsamväxande träd, som med tiden vanligen utvecklas till ett 10-15 (20) m högt bredkronigt träd med överhängande krona. Träden blir sällan äldre än 100-150 år. Oxeln har en kort tjock jämn stamcylinder, som plötsligt övergår i en mångstammig, lågt ansatt krona. Den korta stammen kan bli mycket grov. Oxeln bildar mycket sällan genomgående stam, vilket bör observeras och åtgärdas med uppbyggnadsbeskärning inte bara i plantskolan utan framförallt när trädet slutligen kommit på plats. Skotten är rödbrungröna, lätt filthåriga med strödda knoppar. Knoppfjällen är rödgröna, lätt ulligt filthåriga. Skott och grenar i övrigt grå. Bark, länge slät, senare oregelbundet, tunt avflagnande. Bladen är vid utsprickning vackert silvergrå, senare blankt mörkgröna, under tätt gråfiltiga med karakteristisk gulorange skiftning. De är 5-12 cm långa, omvänt, brett äggformade, grunt parflikiga, sågade. Flikarna är rundade med mittnerven mer centrerad, i motsats till häckoxeln. Höstfärgning vanligen svagt gulorange. Blommor i slutet av maj i gulvita, toppställda kvastar. Blommorna ca 1 cm i Ø, har en obehaglig lukt, typisk för oxel och rönn. Frukterna, som mognar mycket sent i oktober är brett ovala ca 1,2 cm långa och orangeröda. Oxel har mycket ojämn fruktsättning och drabbas dessutom ofta av omfattande kartfall. Prydnadsvärdet framstår som rel. litet vid en jämförelse med häckoxel och österrikisk oxel. Frukterna är omtyckta av trastar och sidensvans. Ståndort/Användning Oxeln är en ljusfördragande växt, med tolerans för extremt exponerande lägen. Den är mycket vindtålig och har hög salttolerans. Få träd har så låg vattenkonsumtion som oxel. Bl a dessa egenskaperna har gjort oxeln till ett mycket omtyckt stads- och gatuträd. Oxeln är dessvärre skorvkänslig, vilket bl a vid svårare angrepp leder till tidigt lövfall och missfärgade frukter. Oxeln är anspråkslös, vad gäller markförhållanden, men liksom flertalet rosväxter tål den inte allt för tät och fuktig mark. Oxel är bra som gatuträd även om det krävs lite extra arbete för att få en hög krona och att kronan med tiden kan bli lite för bred. I många delar av landet är oxeln ett mycket vanligt vårdträd. Oxeln är också ett mycket bra träd som rumsavgränsare t ex runt gårdar, parker eller kyrkogårdar, speciellt samplanterad med häckplantor av häckoxel eller vanlig oxel. Oxel är också bra till klippta, högre häckar. I plant-skolorna förekommer oxel i följande planttyper: häck, ungträd, friväxande träd och alléträd. Etableringsbeskärning. Härdig i zon 5-6. Sortegenskaper Oxel förökas med frö som efter 3-4 månaders stratifiering sås tidigt på våren. I E-systemet förekommer tre olika frökällor, två är planterade enheter, en 100-årig enhet i Uppsala resp. en 25-årig i Norrköping samt ett mycket intressant större naturbestånd i Skaraborgs län. Frökällorna är också representerade i fröplantager. Litteratur Bean, W.J., Trees &Shrubs hardy in the British isles Vol 4 eight edition 1976-80. Lagerberg, T. Kompendium i trädkännedom omarb. 1972. Nitzelius, T., Boken om träd 1958.