Namn enligt SKUD 2005:
Symphoricarpos 'Arvid' E - prydnadssnöbär 'Arvid'

Växtbeskrivning av Rune Bengtsson, SLU/Alnarp
Publicerad i serien Stad&Land, nr 108/1992. Nya träd och buskar. Movium/SLU.
Kan rekvireras från Movium tel. 040-41 50 00.

Lågväxande snöbär med goda marktäckande egenskaper.

Ursprung/härkomst
I mitten på åttiotalet tog Arvid Nilsson, tidigare försöksledare vid Weibulls i Landskrona, kontakt med Alnarp för att informera om ett snöbär som kommit till Weibulls som frö från Nordamerika. Snöbäret i fråga hade planterats ut i parken på Weibulls men hade tagits bort för att ge plats för en ny byggnad. Plantor ställdes till projekt P80:s förfogande, de vidare-förökades och har sedan testats på olika platser. Uppgifter om snöbärets ursprung har gått förlorade men det handlade sannolikt om vildmaterial. Dess artidentitet har inte med säkerhet kunnat konstateras men klonen har getts sortnamnet ’Arvid’ för att hedra dess upphovsman och en av våra största trädgårdspersonligheter.

Beskrivning
Tuvsnöbäret har i försök på Alnarp blivit 100-120 cm i diameter efter 5 år. Höjden är efter samma tid 40-50 cm. Spridningen sker i sidled genom rotskott. Grenarna är uppåt- utåtriktade. Bladen är 20-30 mm breda och 30-50 mm långa. De får höstfärger i gult-gröngult. Frukten är vit och ca 10 mm i diameter. Fruktsättningen är vanligen sparsam.

Tuvsnöbäret har provodlats på Alnarp, Ultuna och Röbäcksdalen. Hittillsvarande resultat motsvarar härdighet i zonerna 1-4 (5).

Ståndort
Det finns inga bevarande uppgifter om varifrån detta snöbär har kommit och man vet därför inte hur det växer under naturliga förhållanden. De flesta snöbär i Nordamerika har dock en ganska vid ståndortsamplitud. Ofta återfinner man dem i öppen terräng eller i glesa skogar (Jones 1940), samt beroende på art, under mycket varierande fuktighetsförhållanden. Tuvsnöbäret är i odling anspråkslöst. Det har god marktäckande förmåga men eftersom det är lågväxande bör man inte etablera det i jord som innehåller fleråriga rotogräs (åkertistel, kvickrot etc.)

Sortiment
Tuvsnöbäret når som fullvuxen ungefär samma höjd som den ursprungliga typen av Symphoricarpos x chenaultii ’Hancock’ och bör ersätta denna åtminstone i odlingszonerna 3-4 och i övrigt på kalla och utsatta växtplatser.

Litteratur
Bean, W.J., 1970. Trees & Shrubs hardy in the British Isles. 8:e omarbetade upplagan, vol. 1. London.
Krussman, G. 1976. Handbuch der Laubgehölze, Bd 1. Parey. Hamburg och Berlin.



Startsida Aktuellt ! Söksida Kontakta oss Kort om E-plantor Frågor och Svar E-plantsystemet Nya E-plantor Sortimentlista E-märkta fruktträd E-märkta bärväxter Länkar Broschyrer om E-plantor Några kategorier av E-plantor Allergi-information GRÖNA SEKTORN	Symphoricarpos ’Arvid’ E Namn enligt SKUD 2005: Symphoricarpos 'Arvid' E - prydnadssnöbär 'Arvid' Växtbeskrivning av Rune Bengtsson, SLU/Alnarp Publicerad i serien Stad&Land, nr 108/1992. Nya träd och buskar. Movium/SLU. Kan rekvireras från Movium tel. 040-41 50 00. Lågväxande snöbär med goda marktäckande egenskaper. Ursprung/härkomst I mitten på åttiotalet tog Arvid Nilsson, tidigare försöksledare vid Weibulls i Landskrona, kontakt med Alnarp för att informera om ett snöbär som kommit till Weibulls som frö från Nordamerika. Snöbäret i fråga hade planterats ut i parken på Weibulls men hade tagits bort för att ge plats för en ny byggnad. Plantor ställdes till projekt P80:s förfogande, de vidare-förökades och har sedan testats på olika platser. Uppgifter om snöbärets ursprung har gått förlorade men det handlade sannolikt om vildmaterial. Dess artidentitet har inte med säkerhet kunnat konstateras men klonen har getts sortnamnet ’Arvid’ för att hedra dess upphovsman och en av våra största trädgårdspersonligheter. Beskrivning Tuvsnöbäret har i försök på Alnarp blivit 100-120 cm i diameter efter 5 år. Höjden är efter samma tid 40-50 cm. Spridningen sker i sidled genom rotskott. Grenarna är uppåt- utåtriktade. Bladen är 20-30 mm breda och 30-50 mm långa. De får höstfärger i gult-gröngult. Frukten är vit och ca 10 mm i diameter. Fruktsättningen är vanligen sparsam. Tuvsnöbäret har provodlats på Alnarp, Ultuna och Röbäcksdalen. Hittillsvarande resultat motsvarar härdighet i zonerna 1-4 (5). Ståndort Det finns inga bevarande uppgifter om varifrån detta snöbär har kommit och man vet därför inte hur det växer under naturliga förhållanden. De flesta snöbär i Nordamerika har dock en ganska vid ståndortsamplitud. Ofta återfinner man dem i öppen terräng eller i glesa skogar (Jones 1940), samt beroende på art, under mycket varierande fuktighetsförhållanden. Tuvsnöbäret är i odling anspråkslöst. Det har god marktäckande förmåga men eftersom det är lågväxande bör man inte etablera det i jord som innehåller fleråriga rotogräs (åkertistel, kvickrot etc.) Sortiment Tuvsnöbäret når som fullvuxen ungefär samma höjd som den ursprungliga typen av Symphoricarpos x chenaultii ’Hancock’ och bör ersätta denna åtminstone i odlingszonerna 3-4 och i övrigt på kalla och utsatta växtplatser. Litteratur Bean, W.J., 1970. Trees & Shrubs hardy in the British Isles. 8:e omarbetade upplagan, vol. 1. London. Krussman, G. 1976. Handbuch der Laubgehölze, Bd 1. Parey. Hamburg och Berlin.