Amelanchier laevis 'Höstfackla' E

- kopparhäggmispel 'Höstfackla' (trädform)

Växtbeskrivning av Tomas Lagerström SLU/Ultuna
Publicerad i Gröna Fakta 7/2006, Växter för framtiden VI. Movium/SLU.
Kan rekvireras från Movium tel. 040-41 50 00.

Ett färgstarkt, smalkronigt mindre träd.

Härkomst
Kopparhäggmispel förekommer vildväxande i ett stort område i östra Nordamerika men det är oklart om det även gäller trädtypen, till vilken 'Höstfackla' måste räknas. Sorten är uppdragen från vildinsamlat frö från nordvästra Nordamerika, detta material kom till Sverige i slutet av 1970-talet genom det internationella fröutbytet som försiggår mellan universitetsinstitutioner.

Beskrivning och sortegenskaper
'Höstfackla' är apomiktisk, det vill säga fungerar som en fröförökad klon med en avkomma som är homogen. Under försöksodling uppvisade sorten snabbt egenskaper som påtagligt avvek från ett annat originalmaterial av kopparhäggmispel som vi hade i odling. Detta material är av busktyp med smalt vasformat växtsätt och mörkt kopparfärgad bladutsprickning på våren, och har tidigare fått E-status (fk Bäcklösa).

'Höstfackla' är ett högt, relativt smalkronigt träd, som lätt bildar krona som den sedan bibehåller tills den når sluthöjden på 10-12 meter. Därefter vidgas den successivt likt andra åldrande träd. Bladutsprickningen är färgstark men inte så mörkt kopparfärgad som hos fk Bäcklösa, och blommorna är stora men inte lika intensivt vita.

Bladverket hos 'Höstfackla' är på våren ljust kopparfärgat, under sommaren normalgrönt och övergår i oktober i en flammande orangeröd höstfärg. Bladen är kala, 5-7 cm långa och 2-4 cm breda. Formen på bladen varierar mellan korta, spetsigt äggformade till långa, jämnbreda, kort avsmalnande mot spetsen. Årsskotten är blanka brunröda, på hösten försedda med tunt avflagnade, halvtransparent ytskikt. Knopparna på starkväxande skott är vackert rosaröda, kala, utdraget spetsiga och knappt 15 mm långa. Äldre skott är grå till gråmelerade.

Blomningen inträder 1-2 veckor tidigare än hos prakthäggmispel, A. lamarckii. Bladen är samtidigt fullt utvecklade i motsats till hos prakthäggmispeln. De vita blommorna sitter i upprätta klasar. Frukterna blir först röda och vid full mognad mörkt blå, lätt daggiga. De mognar i Mellansverige under senare delen av juli. De är söta och välsmakande och mycket uppskattade av fåglar

Ståndort och användning
Liksom andra häggmisplar växer 'Höstfackla' bra på relativt torr till frisk mark. Den är anspråkslös och utvecklas väl såväl i sol som i halvskugga. Den reagerar med dålig utveckling om den planteras på mark som lider av så kallad jordtrötthet.

'Höstfackla' är ett värdefullt tillskott till gruppen mindre träd. Den kan användas både som ett litet entréträd, som en liten solitär eller som en inplanterad effektväxt i en buskageplantering. Särskilt fina effekter skapas om den grupperas ihop med städsegröna växter.

Sorten har varit i produktion i cirka 10 år och förekommer i plantskolorna som uppstammat träd eller ungträd. Både krukodlade och frilandsodlade plantor förekommer. Härdigheten bedöms till zon 4 (5).

Referenser
Bean, W. J. 1976. Trees and Shrubs Hardy in the British Isles. Vol I, 8th edition. John Murray, London.
SKUD – Svensk Kulturväxtdatabas (http://skud.ngb.se).

Muntlig information:
Andersen, N. & Jakobsen, C. 2005, angående utveckling på jordtrött mark.



Startsida Aktuellt ! Söksida Kontakta oss Kort om E-plantor Frågor och Svar E-plantsystemet Nya E-plantor Sortimentlista E-märkta fruktträd E-märkta bärväxter Länkar Broschyrer om E-plantor Några kategorier av E-plantor Allergi-information GRÖNA SEKTORN	Amelanchier laevis 'Höstfackla' E - kopparhäggmispel 'Höstfackla' (trädform) Växtbeskrivning av Tomas Lagerström SLU/Ultuna Publicerad i Gröna Fakta 7/2006, Växter för framtiden VI. Movium/SLU. Kan rekvireras från Movium tel. 040-41 50 00. Ett färgstarkt, smalkronigt mindre träd. Härkomst Kopparhäggmispel förekommer vildväxande i ett stort område i östra Nordamerika men det är oklart om det även gäller trädtypen, till vilken 'Höstfackla' måste räknas. Sorten är uppdragen från vildinsamlat frö från nordvästra Nordamerika, detta material kom till Sverige i slutet av 1970-talet genom det internationella fröutbytet som försiggår mellan universitetsinstitutioner. Beskrivning och sortegenskaper 'Höstfackla' är apomiktisk, det vill säga fungerar som en fröförökad klon med en avkomma som är homogen. Under försöksodling uppvisade sorten snabbt egenskaper som påtagligt avvek från ett annat originalmaterial av kopparhäggmispel som vi hade i odling. Detta material är av busktyp med smalt vasformat växtsätt och mörkt kopparfärgad bladutsprickning på våren, och har tidigare fått E-status (fk Bäcklösa). 'Höstfackla' är ett högt, relativt smalkronigt träd, som lätt bildar krona som den sedan bibehåller tills den når sluthöjden på 10-12 meter. Därefter vidgas den successivt likt andra åldrande träd. Bladutsprickningen är färgstark men inte så mörkt kopparfärgad som hos fk Bäcklösa, och blommorna är stora men inte lika intensivt vita. Bladverket hos 'Höstfackla' är på våren ljust kopparfärgat, under sommaren normalgrönt och övergår i oktober i en flammande orangeröd höstfärg. Bladen är kala, 5-7 cm långa och 2-4 cm breda. Formen på bladen varierar mellan korta, spetsigt äggformade till långa, jämnbreda, kort avsmalnande mot spetsen. Årsskotten är blanka brunröda, på hösten försedda med tunt avflagnade, halvtransparent ytskikt. Knopparna på starkväxande skott är vackert rosaröda, kala, utdraget spetsiga och knappt 15 mm långa. Äldre skott är grå till gråmelerade. Blomningen inträder 1-2 veckor tidigare än hos prakthäggmispel, A. lamarckii. Bladen är samtidigt fullt utvecklade i motsats till hos prakthäggmispeln. De vita blommorna sitter i upprätta klasar. Frukterna blir först röda och vid full mognad mörkt blå, lätt daggiga. De mognar i Mellansverige under senare delen av juli. De är söta och välsmakande och mycket uppskattade av fåglar Ståndort och användning Liksom andra häggmisplar växer 'Höstfackla' bra på relativt torr till frisk mark. Den är anspråkslös och utvecklas väl såväl i sol som i halvskugga. Den reagerar med dålig utveckling om den planteras på mark som lider av så kallad jordtrötthet. 'Höstfackla' är ett värdefullt tillskott till gruppen mindre träd. Den kan användas både som ett litet entréträd, som en liten solitär eller som en inplanterad effektväxt i en buskageplantering. Särskilt fina effekter skapas om den grupperas ihop med städsegröna växter. Sorten har varit i produktion i cirka 10 år och förekommer i plantskolorna som uppstammat träd eller ungträd. Både krukodlade och frilandsodlade plantor förekommer. Härdigheten bedöms till zon 4 (5). Referenser Bean, W. J. 1976. Trees and Shrubs Hardy in the British Isles. Vol I, 8th edition. John Murray, London. SKUD – Svensk Kulturväxtdatabas (http://skud.ngb.se). Muntlig information: Andersen, N. & Jakobsen, C. 2005, angående utveckling på jordtrött mark.