
Växtbeskrivning av Rune Bengtsson, SLU/Alnarp
Publicerad i serien Stad&Land, nr 108/1992. Nya träd och buskar. Movium/SLU.
Kan rekvireras från Movium tel. 040-41 50 00.
Storvuxen vitoxel med oval krona och stora grågröna blad
Ursprung/härkomstSort av vitoxel som utvecklats av plantskolemannen Pierre Lombarts i Zundert i Holland. Sorten är möjligen en vidareutveckling av Sorbus aria ’Maje-stica’. Förökningsmaterial av sorten har ställts till projekt P 80:s förfogande av Karl-Evert Flinck i Bjuv som troligen var den förste som odlade jättevitoxel i Sverige.
Beskrivning
Jättevitoxeln är ganska starkvuxen och når under svenska förhållanden 15 meter i höjd eller mer. Kronformen är i ungdomen smalt pyramidformig för att sedan bli allt mer oval och nå 5-7 meter i bredd. Kronbyggnaden är i början gles men blir så småningom allt tätare med flera uppåt-gående huvudgrenar. Bladen är hos ca 10-åriga träd 12-17 cm långa och 6-10 cm breda. De är först lätt håriga men blir sedan helt kala. De är grågröna och får på hösten färger i gult och läderbrunt. Jättevitoxeln har, särskilt i ungdomen, sparsam blom-ning och fruktsättning. Frukten är påfallande stor, ca 2 cm lång, mörkt röd med tydliga lenticeller.
Jättevitoxeln har försöksodlats under perioden 1984-1990 på Alnarp, Ultuna och Röbäcksdalen. Erhållna testresultat motsvarar härdighet i zon 1-4 och på mycket gynnsamma ståndorter i zon 5.
Ståndort
Sorbus aria växer vild över större delen av Europa men saknas i Skandinavien. Den återfinns i naturen ofta på kalkberggrund. I odling trivs vitoxlarna bäst på näringsrik, väldränerad jord men utvecklas tillfred-ställande även på lättare jordar.
Sortiment
Jättevitoxeln kan i sortimentet närmast jämföras med Sorbus aria ’Lutescens’ men har större blad, växer snabbare och får en något smalare, oval krona. Sorten ’Lutescens’ har mer silvriga blad under bladsprickningen. Jättevitoxeln är ett värdefullt träd för gatu- och torgmiljö samt i parker där den med sin ljusa bladgrönska kontrasterar väl mot andra träd.